Vi morgonkurar Celina och jag. Lyssnar på taket som sjunger i vinden. Spanar och ser hur ljuskronan på altanen gungar i takt.Väntar på att snökaos ska utbryta.
Ännu har bara några torra hårda flingor dansat ner mot marken. Dagen har vaknat och hela världen är blå. Celina vill inte kliva ut. Hon ser förebrående på mig när jag öppnar dörren. De kalla pilarna av snö och is som kommer farande är inte hennes melodi. Minus tre, men en köldfaktor på hur mycket som helst. Det anser både jag och Celina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar