tisdag 26 januari 2010

Slottsliv

Jag tycker det är rätt att Haga slott kommer att bli bostad åt kronprinsessan och hennes familj. Det är ett perfekt ställe för en familj som ska bevakas dygnet runt. Det sa i alla fall de poliser som vaktade slottet när jag arbetade där.

Då på 1980-talet var slottet helt orenoverat. Det fanns ett badrum till sex rum på bottenvåningen. Vi fick gå upp före sex på morgonen för att kunna vaska av oss. Det fanns bara vita skimrande linnehanddukar som var svåra att torka sig torr med.
I tillbyggnaden där värmepannan finns bodde en lärarfamilj för att slottet inte skulle stå tomt och obevakat när det inte användes.
Jag satt i rummet på bottenvåningen närmast de franska dörrarna. Där fanns det en 60-tals telefonväxel och en skrivmaskin. På morgonen kom någon av de specialanställda uppassarna med kaffe och smörgås till mig. Men det var svårt att hinna svälja. När premiärministern som var på besök var i slottet gick telefonerna varma. Jag fick hålla linjerna till landets beskickning öppna för att det inte skulle ta för lång tid att koppla samtalen. När Michael Manley från Jamaica gästade Sverige låg närmaste beskickning i London och då var det nästan kaos när telefonlinjerna till England inte räckte till.
När sen gästerna åkte iväg till olika möten och studiebesök var det lungt. Vi satt i entrén, frös och pratade, och väntade på att allt skulle sätta igång igen. Det var jag, husmor ibland och poliserna som bevakade slottet. Polisradion stod på och ibland hörde vi hur poliserna vid infarten till Hagaparken stoppade bilar och undersökte varför de skulle köra in.

Sista gången jag var på Haga slott minns jag att hela programmet ändrades av säkerhetsskäl. Någon grupp med misstänkta cirklade runt Hagaparken i en skrotbil. Helt plötsligt hade vi en hel middag med allt färdigt men inga gäster. Det var lyxigt att få äta upp den måltiden. I vanliga fall fick vi husmanskost. Mycket god men lite enklare. I och med att besöket var det sista före semestrarna fick jag ta med mig alla blommor som skulle slängas. Jag hade hinkar med underbara rosor i min lilla lägenhet i flera veckor efteråt.

Hotet mot slottet var inte så högt som nu. Jag kunde cykla in och ut när jag bytte av min kollega vid långa statsbesök. Det var en idyll som verkar ligga mycket längre bort i tiden än 30 år.

Jag hoppas att inte hela den underbara parken stängs av. Det är en av de mest fantasieggande lekplatserna i landet med sin slottsruin, ekotemplet och alla stora höga träd.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Vilken erfarenhet Eva!
Du satt i ett rum med telefonväxel och skrivmaskin, serverades kaffe och smörgås av uppassare - vad var din tjänst? Och hur kommer det sig att du hamnade där?

Granne med potatisodlaren sa...

Jag arbetade på regeringskansliets kommunikations avdelning i e departementens växel när jag läste franska på universitetet. Vi som kunde språk och ville jobba dygnet runt fick erbjudanden av UD att vara receptionister när det var statsbesök. Det var roligt men ibland svårt att uppfylla gästernas önskningar med en gammal Facit och inget mer att tillgå.
Roligat var att läsa sagor för medföljande barn, min franska var ju betydligt bättre då.