I solen satt jag och tittade i Dilsa Demirbag-Stens FOSTERLAND. Jag fastnade med blicken och slukade 330 sidor. Sidor som är fyllda med smärta och livsvilja. Hon skriver om familjen som tvingas emigrera till Sverige på samma sätt som Mustafa Can berättar om sin mor.
Familjen Can sliter i Västergötland, familjen Demirbag i Uppsala och Karlstad. De sliter och arbetar, de slits mellan livet i det moderna och livet i tradition. Mest slits modern. Mamman som aldrig väljer eller får välja.
Dilsa Demirbag-Sten förskönar aldrig sina upplevelser, på det sätt som Mustafa Can väljer att göra. Hon berättar rakt och sakligt om obekväma känslor och händelser.
Det är summan av alla delar i berättelsen som får mig att förstå lite mer av livet. En del av livet. Hur livet kan bli. Hur livet bara blir när man hamnar mitt emellan. I korsvägen mellan vardagens vanlighet i två svenska städer och livet i Kurdistan.
Ur denna berättelse strömmar en röst till. Det är Dilbas sång som ackompanjerar Dilsas ord. Dilba som sitter vid sitt piano och övar när familjen förändras och blir en annan. FOSTERLAND gör livet begripligt på ett eget sätt. Läs ni också. Och lyssna till Dilba här under.
8 kommentarer:
Har varit sugen på att läsa den och känner att nu måste jag verkligen det.
Missa den inte. Den griper tag på ett sätt som når mig mer än M Cans bok om mamman.
Tack för tipset. Den här boken ska jag genast beställa!
Du blir säkert lika glad i den som jag.
Tack för tips som sagt! Jag ska också beställa!
OCH jag har kommit ihåg att länka till dig nu, jag slarvar med sånt, men sa till mig själv på skarpen, och det hjälpte!
Tack. Du känner nog igen en hel del där du står i korsvägen mellan nytt och gammalt.
Även jag vill tacka för intressant lästips!
Hoppas att du kommer att gilla boken lika mycket som jag.
Skicka en kommentar