Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
onsdag 5 maj 2010
Rivningskvarteret
Där bakom trädet fanns vår fina ateljé. Men nu finns snart inget kvarter.
Nu ska tomten med Luleås mest centrala läge stå tom. Och vänta på att de nya hus som ska byggas i en framtid har tillräckligt med hyresgäster.
Ja, inte gäster som ska bo, utan gäster som ska arbeta i lokalerna. För här ska det byggas bara det vänder och efterfrågan ökar.
Då ska här finnas en shoppinggalleria till och ett hotell. Men fram till dess kan vi parkera våra bilar.
Lyxigt nära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Är det så jäkligt att det "bör" rivas, eller är det ett framtidspåhitt?
Dom köpte kvarterat för att riva och bygga nytt. Och det fick dom.(politikerna tyckte att det gjorde detsamma). Men rivningstillståndet slutar gälla i år, så nu river de och väntar på bättre tider och fler hyresgäster...
Kommer den här stan att ha någon själ kvar snart? Ja, man får väl vara tacksam över att alla entusiaster lyckades rädda kranen i södra hamn åtminstone :-(.
Vi var många som stod tysta och tittade när jag var in till stan för två veckor sen då rivningen var i full gång. Och ja, man kan sörja förlusten av ett hus...
Boden och Luleå leder rivningsligan det är jag helt säker på. Bara det att de får riva trots att de inte vet när de ska börja bygga nytt.
Gör en park istället för en parkering snälla Norrporten
Skicka en kommentar