söndag 16 maj 2010

Var är min allergimedicin?





I natt skedde det. Björkarna kläddes med små ljusgröna öron och dekorerades med hängen. Allt skedde i ett mjukt sommarregn.

Men jag har ingen röst kvar efter morgonens promenad bland alla olika pollen. Det är baksidan när våren stormar fram med jetfart.
En liten.
Om man jämför med glädjepirret i hela kroppen.

8 kommentarer:

Lena sa...

Hoppas du hittar medicinen snabbt! Vi såg på teve att ni har kanonväder. Kram från helgrått Gävle.

Granne med potatisodlaren sa...

Tack för omtanken. Hoppas att ryssvärmen kommer till er också. Med sol och sommarluft. Kram

Evas värld sa...

Så fint beskrivet med björkarna... allergin är ett elände, den känner jag också av, ganska häftigt i år. Men när jag tänker på min barndom finns bara ett enda allergiskt barn i mitt minne, Sven med hösnuvan.

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, Eva, varför blev vi allergiska? Jag blev det när jag var 15 år. Helt plötsligt kunde jag inte bada i simhallen eller äta äpplen eller låta bli att nysa, klia och svälla igen på våren.
Men nu finns det så bra mediciner att allergin går att leva med.
Tack för ditt beröm.

Tigris Predikantan sa...

Ja, det är synd om er allergiker vid denna tid!
:)

Granne med potatisodlaren sa...

Kul att du tittade in och skickade en kommentar. Bättre en nysning i maj än att vänta på pollen till juni har vi som ordspråk här vid älvens strand.

carina@pocolococreativo sa...

Det ena och det andra, aldrig bara en sak!
Hoppas att du mår bättre!
Jag stötte på en man, en svensk som bor här, han mådde jättedåligt, han hade krattat 18 säckar löv och fick en rejäl allergichock!

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, du vet både och. Både underbart förunderligt och atchjoo på en gång...