Rostig poesi

 I ett hörn granne med hönshuset står kristyrträdgårdsmöblerna bortglömda. Den vackra rosten, den vädernötta bordskivan, de vildväxande brännässlorna allt utstrålar evigt lugn. Det finns ingenting att göra. Bara vara och njuta.

Det är mitt recept för en härlig midsommarhelg. Bara vara och njuta. Låta allt som händer bli en överraskning.

Tyvärr är jag säker på att jag aldrig kommer att kunna uppfylla dessa goda intentioner. Klockan är bara halv åtta och jag har redan brutit mot dessa helgförväntningar.

Bara vara och njuta är inte riktigt som man ska vara. I alla fall inte om man lyssnar på alla människor runt om. De flesta släpar hem stora kassar med mat. Bakar. Och fixar picknick för hela släkten. Eller...Jag hoppas att det inte är så för alla. Nu i början av sommaren är det nog att hinna avsluta alla projekt och hinna till målsnöret före semestern.

 Jag gillar verkligen att det står saker och bara är. Saker som rostar och förändras av att bara vara. Att de blir vackrare och mer en del av platsen de står på för varje år. Kvarglömda? Kanske inte. Men glömda att vara sig själva.