S som bott i flera länder och som har börjat sitt första jobb tycker att vi borde det. Och jag kan hålla med henne. Jag blir påmind varje gång jag talar med kompisar som flyttat från vår by till andra europeiska länder. De är inte glada över att upptäcka hur vår syn på barn och synen på barn i deras nya länder krockar.
L berättade om hur förskolan där hennes söner går har en uteeftermiddag per vecka. Personalen räcker inte till för att klä på och gå ut med alla barnen oftare än så. Och då är det föräldrarna som ställer upp och hjälper till.
H ser inte precis glad ut när han minns hur hans chef hotade med avsked när han ville ta ledigt i tre dagar när K och han fick sitt andra barn. Det första fick de i Sverige.
Ingen på min arbetsplats, säger han, har varit ledig när deras fruar fött barn. De har haft mormor och farmor som tagit hand om hemmet. Vi män anses inte klara av det.
Föräldraledig i en månad...vem vågar vara det? Då kan ju någon annan ta mitt jobb, Det sa J när han var på besök i somras. När han fick klart för sig att alla här kan ta hand om sina barn sammanlagt 360 dagar per barn då undrade han om någon fick jobb före 50 års ålder. Han berättade att ingen på hans kontor kunde gå hem före chefen. Vilket innebär att alla sitter och väntar på att denne man ska ta sin portfölj och gå.
I normala fall är J hemma hos sin familj vid åtta på kvällen.
Celina ser inte ut som om hon vet att hon bor i ett land som är bra. Hon ser mest grym ut. Hon försvarar sitt revir och höjer sin röst för att få mer mat.
5 kommentarer:
Ja, det som byggt upp här i Sverige är verkligen värt att försvara och kämpa för och det är viktgit att vi påminns om att det inte är självklart, fastän det borde vara det.
Ja, Jane. Läste ditt inlägg och håller helt med. Jag är säker på att orsaken till att skillnaderna ännu ej är större är att vi har ett samhälle med tillit. Och den kan alla snabbt bryta ner om vi inte ser upp.
Ja, jag tänker ofta på det. Pappaledighet, finns det i något annat land undrar jag?
Att vara katt är nog lätt i de flesta länder. Att vara människa däremot, det är betydligt svårare.
Maria det är konstigt att det är så. Men inte förvånande om man ser vad et är som anses värdefullt på företag och i organisationer.
Jenny så rätt du har. Det är mycket lättare att smyga runt och undvika än att ställa krav och förändra.
Skicka en kommentar