Det känns ödsligt

när regnet droppar på mitt huvud. Det känns som om ljuset tagit semester. Igår var gatlyktorna tända hela dagen där vi rullade österut. Idag tar vinden tag i de mörka molnen och jag hoppas på en glipa i det grålila täcket.

Men allt är inte höstgrått. I morse läste jag till min förvåning att varken DN eller den Svenska Afghanistankommitén tror på att vapen kommer att vinna freden. Kanske att vår regering kommer att ändra sin inställning nu. Att vi kommer att satsa på att bygga upp och stötta och utveckla.
Då känns inte denna mörka onsdag så ödslig längre.