Allt blev till ispansar på några sekunder. Det vara bara att vika tyget så skapades en krok som jag kunde hänga upp lakanen i. Sen fick jag vänta.
Igår travade jag ut i solen för att känna efter. Ja, om fukten lämnat lakanen och om de blivit till mjukt tyg igen.
Inte alls. På klädstrecket hängde fem hårda vita väggar.
Och nu kunde jag inte hålla mig längre. Trots att åtminstone hälften av fukten finns kvar i de vita lakanen har jag tagit in dem. De får mjukna och torka framför kaminen.
Jag får njuta av den rena doften. Hela huset är fyllt av den där speciella lukten från nytvättat.
5 kommentarer:
Hej Eva, Hittade hit via Eva S:s blogg.
Kul experiment med tvätten! Jag har faktiskt varit nära att göra samma sak, eftersom jag läst i levnadsskildringar från förr att det var så man gjorde. Men det funkar alltså inte? Undrar varför. Om lakanen får hänga ett tag till? Kanske ska testa trots allt för kylan ska ju stanna kvar sägs det...
Välkommen Karin! Vad kul att du har hittat till mig vid älvens strand.
Det funkar lite senare på vårvintern när solen står högre på himlen att få lakanen torra på någon dag, men nu när det har varit minus 25 som varmast gick det inte lika bra. Jag tror inte att man tvättade lakan under midvintern. Jag tror att de kunde sina årstider och visste när man kunde hänga tvätt igen. Det doftar underbart även om lakanen fick eftertorka inne.
När jag läser det här så tänker jag på de där "lutfiskarna" som det blev med tvätten när mamma torkade den på vår gamla torkvind. Där var det väldigt kallt på vintern och tvätten frös till stela sjok som nästan gick att bryta av. usch vilket jobb hon hade. Bar tvätten från bygghuset i källaren upp till torkvinden.
Minns min mamma, hur hon handskades med dessa isfrusna lakan, minns tvättstugan också, med centrifugen som måste packas så noga och den farliga mangeln... forna tiders tvättstugor!
Monika, lutfiskar var den bästa beskrivningen på hur lakanen blir. Tänk vad de slet med tvätten innan alla maskiner fanns.
Eva, det kan inte ha varit med glädje man tvättade på vintern. Både centrifugen och stenmangeln var min fasa och skräck som barn. Huga vilket ljud och vilka farliga maskiner.
Skicka en kommentar