Kråkorna kraxar. Celina, hon åker kana på den tunna morgonisen. Sen blir det ett ordentligt liv ute på altanen. Varken fåglarna eller den förvånade katten uppskattar att de hamnar på samma plats. Slokörad kliver hon in i köket. Pälsen putsas. Sen rusar hon upp till utsiktsposten på övervåningen.
Jag halkar, på ett klumpigt sätt. Dundrar mot altanens vägg. Det är helt otroligt hur halt det är på de gamla plankorna. Och vackert i morgonsolen. Det är som om allt målas med färg från en annan palett.
Nyponen glöder. Jorden ångar.
Halkigt, ostadigt men den är på gång.
Ett osäkert steg i taget
2 kommentarer:
Vackert formulerat: "Nyponen glöder. Jorden ångar" Och bilden av snön på gräsmattan är verkligen en illustration till "snötäcke". Celina som vanligt en magisk katt.
Tack, Jane. Ska berätta för Celina att du tycker det.
Skicka en kommentar