Höstflod

Där borta skymtar ett turkost vatten. Eftermiddagsljuset lurar ögat att jag är på en strand vid Medelhavet, inte i byn.

Älven fylls med rekordmycket vatten nu när det aldrig vill vara en enda helt torr dag. Vid stranden på Näset är det nästan bara en halv strand kvar. Här, där vattnet är reglerat av så många kraftverk på rad, så är det bredden som svämmar.

Vid Kalix älv och Råne älv brusar forsarna och vattnet ökar ljudet till ett dån. Där har de aldrig sett så mycket vatten en höst. Lika mycket eller mer än när snön smälter och forsar ner genom hela länet. Höstflod istället för vårflod? det kanske ska vara så när det blir allt varmare.

Där pålarna sticker upp brukar jag sitta och njuta av älven på sommaren. Där finns det en snabbväg ner i djupare vatten. Nu är det djupt överallt. Jag undrar om båten har flutit hit eller om det är någon som seglat till sommarens strand.

Egentligen ska man inte kliva omkring och minnas ljuva sommardagar med snålblåsten vinande och händer som stumnar. Men jag kunde inte låta bli när solen bröt igenom de tunga molnen och det kändes som om vi fick en dag, inte en halvdager, igen.