Det är skillnad på skit och pannkaka

Har ni som jag suttit vid sidan om och förvånat er över att riksdagsledamöter har rätt att bo gratis i Stockholm? Trots att de har ett arvode på 57 000 kronor.

Att de inte som vanliga dödliga får göra avdrag för dubbelbosättning, utan får låna en lägenhet av riksdagen, eller bostadsbidrag på hela hyran. Det tycker jag är ett problem då de som har så låga inkomster att de har rätt till bostadsbidrag inte alls har samma förmånliga regler. Problemet är dessutom större när det är olika lagar som gäller för riksdagsledamöter som tagit ut för stora bostadsbidrag och de som har rätt till bostadsbidrag.

 Riksdagsledamöterna kan betala betala tillbaka om de yrkat på för mycket, de som har rätt till bostadsbidrag och som får förändrade förhållanden begår ett bidragsbrott om de inte betalar tillbaka bidragen som de fått när de hade låga inkomster. Då finns det inga ursäkter. Alla har skyldighet att veta vad som gäller. Men som sagt det gäller inte riksdagsledamöter.


Det här tycker jag är kärnan i problemet. Hur sen socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt ens kunde tänka sig att ansöka om bostadsbidrag när både han och hans sambo bor i Stockholm det är helt obegripligt, eller är det så att alla som hamnar i maktens korridorer måste plocka åt sig allt de kan

En annan person som har använt sin makt är Lars Näsvall, chef för arbetsmarknadsförvaltningen på Luleå kommun. Han är vice ordförande i IFK Luleå och samtidigt toppchef i kommunen. Denna position har han använt för att sponsra IFK.

Här kan vi som skattebetalare i Luleå kommun inte komma undan att betala. Lars Näsvall har arbetat i kommunen länge och fyller 65 nästa gång. Oavsett om han gör några fel kommer vi att få betala hans pension.

Det är skillnad på skit och pannkaka.

Ja, skit föresten. Det finns det i strömmingen i Östersjön/Bottenviken. Allra mest dioxin hittar provtagarna i strömmingen som simmar i Seskaröfjärden. Det skriver Lotta Nilsson och Linda danhall om i sin granskning av miljögifter runt Outokumpu. Nu är de nominerade till Miljöjournalistikpriset.

 När jag sitter här vid älvens strand och tittar ut över vattenytan känns världen evig. Samma vatten passerar år från år. Samma snö smälter ner och samma regn rinner genom dikena mot älvens breda fåra. Men iår är det minst 300 procent mer vatten som fyller selet. Vad beror det på? Det undrar jag över.