Det gäller att hålla andan när det enorma containerfartyget passerar sommarens strand. Tänk vad lätt det är att at sig ut till finaste havsviken på våra isvägar . Tänk vad härligt det skulle vara om det går att komma ut när isen blivit vatten igen.
Strömming med lingon. Solsken och dallrande kristaller i luften. Varje gång är det som om vi får ett kalas och en stor gåva där ute vid Bottenvikens rand. I år finns det en väg som går ut på Sandön. Isen är täckt av djup snö och den har inte kunnat växa till så att de övriga öarna har kunnat få isväg för bilar.
Varje resa ut till havets horisont påminner mig om att det är inte långt till grannarna. I år är det vid deras långa sandstränder som isen har packat sig efter vinterns stormar. Här i öster ligger vattnet öppet utanför Rödkallen.
2 kommentarer:
Din beskrivning, både ord och bild, ger en känsla av eufori!
Euforisk, det blir jag varje gång som jag hamnar vid havet i skärgården. Hoppas att du också känner att det finns massor med glädje när vårsolen skiner.
Skicka en kommentar