Det här var en alldeles speciell vecka. Den då Signe flyttade till storstan. I onsdags fyllde vi bilen. Bak fanns den största resväskan. I kupén en strålande glad student på väg till universitetet. Vid säkerhetskontrollen stod vi som två grå före detta och tittade upp mot gaten. Nu var vår Signe inte längre lulebo utan en av alla som tar stora kliv ut i vuxenlivet. Inte lätta steg, utan krångliga och omständiga eftersom att hennes kurs bara finns i Stockholm. Lycka till sa vi med en klump i halsen. Lycka till alla som börjar ett nytt liv i höst.
4 kommentarer:
Eva, jag vet precis hur det känns! Vilken fin bild. Och jag hoppas det ordnat sig med bostad?
Inte än. Just nu hos en av våra vänner, sen hos en kompis och så får vi hoppas att någon av rummen hon erbjuds tillfaller henne
Eva: Vilken fin dotter, det kommer säkert lösa sig på alra bästa vis för henne....Jag vet. det är jobbigt att släppa....
Ja, Lotta, det är annorlunda nu när hon bor så långt borta, När hon bodde i kollektivet på Tuna var det ju lätt att träffas.
Jag hoppas att det mesta har ordnat sig innan terminen tar slut.
Skicka en kommentar