Verkligheten slår all dikt skulle vi med emfas kunna säga.
Verkligheten här i Norrbotten skildrar GRÄVBLOGGEN. Hur projekt växer och hur budgetena för olika nyskapande näringar ökar. Men gör vi rätt?
Det är en fråga som jag hoppas att många tänker på. Det vi vet är att vi måste ha många olika näringar för att kunna behålla människor i länet och för att de som kommer hit för att arbeta ska flytta hit. Hela hösten har vi fått höra det engelska uttrycket "Flyin /flyout". En beskrivning av vad som sker när de som kommer hit för att arbeta lämnar sin familj på den plats där de har skola och arbete.
När jag kom hit för mer än 25 år sedan var det inte socialt accepterat att de som var chefer var endast norrbottningar i veckorna utan att många klagade. Länge kunde ingen få en chefstjänst i en större organisation utan att familjen följde med.
Var det viktigt? Det tror jag. Om alla på en arbetsplats lever i samma område har de liknande erfarenheter på fritiden. Genom en slump fick jag veta att den högste militäre befälhavaren på en ort i södra Sverige aldrig hade bott med sin familj i veckorna. Det hade aldrig funnits ett kvalificerat arbete för hans fru att söka. Är det inte konstigt att vi skapar ett samhälle där familjen inte finns med i planeringen?
Ute faller den lättaste snö. Ett millimetertunt lager täcker över hösten. Rent, vitt och ljust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar