Idag undrar jag om vi som vuxna verkligen diskuterar vad som är viktigt när det gäller våra barns utbildning. Är det viktigt var vi har avslutningen? Det verkar vara helt livsviktigt. I alla fall om vi lyssnar och läser om de upprörda röster som diskuterar adventshögtider och julavslutningar igen.
Rösten från redaktionen på P1 morgon mässar upprört om hur många psalmer menar ni? Är det en religiös handling att tända ett ljus? Varför är det en rektor som valt att flytta avslutningen från kyrkan till skolan?
Jag känner mig som ett enda stort frågetecken. Varför är detta ens en fråga? Efter ett lågstadium med Solnas strängast religiösa lärare, ett mellanstadium i fyra olika skolor och ett högstadium med en varmt religiös rektor där frågan aldrig uppstod. Alla högtider firades i skolornas matsalar. Eller i aulan. Efter att ha frågat de jag känner har ingen berättat om att skolans högtider firades i kyrkan. Vi sjöng Gläns över sjö och strand, vi tände ljus varje morgon i klassrummet, vi övade in alla Luciasångerna, vi bakade pepparkakor och Lussekatter, men vi var aldrig i kyrkan. Ja, förutom på religionskunskapen förståss.
Den här traditionen som alla pratar om, hur gammal är den?
Många av dem som jag frågar gissar på att Astrid Lindgrens berättelser har inspirerat rektorer att flytta in avslutningarna i kyrkan. Och det kan jag förstå. Kyrkan är det rum där vi verkligen satsar på att allt ska vara vackert och högtidligt. Men...det innebär en konflikt, den är likson inbyggd. På franska heter det är skolan är Laïque. Fri från religionspåverkan. Det har den varit i Frankrike sedan revolutionen.
Naturligtvis finns det skolor som bygger sin existens på att de är religiösa. Men i alla andra västländer utom Sverige är det skolor som drivs med andra pengar än skattepengar. Här är det helt fritt att öppna en skola med religiös inriktning för skattepengar. Och räcker inte detta för att föräldrarna ska känna sig trygga med att deras barn inte ska få andra kunskaper än dem de godkänner kan elever stanna hemma. Det kallas hemundervisning.
Men den skola som är öppen för alla ska vara öppen för alla oavsett religion. Det är väl så lagstiftarna tänkte när de röstade igenom den nya skollagen för bara något år sedan.
Julsånger som är för religiösa för att sjungas enligt den nya skollagen kunde inte generaldirektören Anna Ekström på Skolverket peka ut.
Det kanske beror på hur skolan förbereder högtiden?
Fortfarande tycker jag att denna diskussion lurar oss att tänka på annat än det som är viktigt. Vad är det som är viktigast för våra barn i skolan? Att rektorn räknar julpsalmer i advent, eller att hon skapar en skola för alla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar