(Bilden är inte direkt tydlig och bra men den ger en känsla av hur omfattande denna akvarell är).
Det är en bild som jag drunknar i när jag försöker finna var jag ska titta. Den ger mig en känsla av att vårt vetande borde vara obegränsat. Men det vet vi ju alla att inte ens de böcker som är VIKTIGA alltid påverkar våra politiker och de som har den ekonomiska makten på det sätt som det var tänkt.
Idag när jag öppnade #blogg100 så läste jag Eva Swedenmarks fina inlägg. Hon frågar om vi väljer bort boken i papper mot texten på skärm. Om böcker fortfrande är så viktiga att vi har fulla bokhyllor hemma. Och om vi samlar böckerna i en viss ordning så att vi kan hitta igen dem.
Ja, hur gör vi när det snart finns det mesta att köpa eller låna med hjälp av en läsplatta?
Jag trodde att jag skulle läsa mer på min platta för att det är så praktiskt. Ja, att kanske sex av tio lästa böcker skulle vara böcker på skärm. Men så blev det inte i verkligheten. Jag väljer att läsa på platta när det finns nya intressanta samhällsböcker som den av Åsa Moberg. " Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten..." kunde jag börja läsa mitt i natten efter att ha lånat texten på Elib precis när jag fick lust att läsa den. Dessutom kan jag ligga i mörkret och läsa utan att tända några lampor vilket uppskattas av min make. Han kan inte med att lamporna är tända när han ska sova.
Men om jag får välja så väljer jag böcker i papper. Böcker som jag sen placerar på byråer, på bord och i tillfälliga hyllor. Någon gång per månad plockar jag ihop alla och sätter dem där de ska stå. Vilket alltid innebär att jag måste väga för och emot. Är boken om Tove Jansson bättre att spara än boken om Carl Larsson? Så där är det varje gång. De trångbodda böckerna hamnar efter viktighet i hyllan eller i kassen som ska fara till återvinningen.
Ja, naturligtvis försöker jag att ge bort böcker till dem som vill läsa. Nu senast ansträngde jag mig och lämnade Leif GW Perssons senaste till flera hugade läsare. Men, ingen var tillräckligt förtjust i boken för att vilja ha den kvar i sin hylla. Så nu ligger boken med bilden av Pinocchio i dammet på trappen. Ska den få flytta upp till högarna på byråerna, eller till återvinningen? (Vilket kanske inte förtjuser författaren.)
I köket står kokböckerna i hyllan. De berättar om mitt liv. De äldsta är kladdiga, trasiga och innehåller recept som vi nästan aldrig skulle prova idag. Men i varje bok av Märit Huldt,(Hiram), Anna Bergenström, Catrine Schück, Pernilla Tunberger, Carl Butler och de andra finns det fullt av årsringar. Ja, mat som får mig att återvända till olika speciella händelser. Mat som jag lagade när jag levde någon annanstans, ett annat liv eller bara mat som berättar om en tid som försvann.
Visst är det mycket som påverkar hur vi gör med våra böcker. Vad gör du? Hur läser du?
2 kommentarer:
Jag har en fru som nog skulle önska att minst ett rum var klätt med bara böcker längs alla väggar. Vi har många böcker, men de öppnas väldigt sällan av mig. Jag läser dagstidningar, bloggar och jobblitteratur. På somrarna kastar jag mig över några deckare eller verklighetsförankrade skildringar av någon intressant skribent, men i övrigt prioriterar jag inte bokläsningen alls, annat än barnböcker som jag läser dagligen för min snart tvååriga dotter.
Hej, du är klok du som prioriterar vad som är viktigast. Jag läste också varje dag för våra döttrar. Och deras pappa likaså. Ibland varsin bok i varsin säng. Hur det gick sen? Jo, de läser bägge två, den ena jämt.
Skicka en kommentar