Det är inte Norrmalmstorg, Stureplan och Nytorget som lockar när unga nytänkande människor kliver på planet på Kallax flygplats. Det är Kalifornien, Austin, New York....som är deras destination.
Stockholm är inte centrum. Stockholm är en plats där de mesta av våra skattepengar satsas för att de två miljoner människor som bor där ska kunna leva under tillräckligt drägliga omständigheter. Det kan vara rätt om vi vill undvika att Stockholmsområdets ojämlika levnadsförutsättningar ska bryta vårt samhälle i två, men det är dyrt för dem som lever någon annanstans.
Idag lever vi vid älvens strand med en järnväg som militären planerade 1888. Tänk Sara Lidmans järnvägsepos. Varje månad står all godstrafik stilla på grund av att det finns ETT spår mellan Umeå och den tredjedel av vårt land som finns i norr. Trafikverket slarvar med underhållet av spåren, järnvägsföretagen slarvar med underhållet av strömavtagarna så att ledningarna skadas och då står alla tåg still.
Vad gör vår regering då? Jo, de tackar nej till EU:s erbjudande om stöd till att bygga ett spår vid kusten mellan Kalix och Umeå, (för alla som inte bor här, en liten del mellan Haparanda och Kalix är nybyggd), men resten finns bara på kartan.
Istället för att öka möjligheterna för dem som lever här att resa och därmed arbeta och studera i halva landet utan problem, i stället för att garantera företagen järnvägstransporter utan stopp så tackar vår regering nej till många miljarder.
Sen satsar samma regering miljoner på att utreda hur restiden mellan Mälardalen och Göteborg ska minskas med 40 minuter. En järnväg som skulle kosta 170 miljarder kronor för 35 mil.
Vad järnvägen mellan Kalix och Umeå skulle kosta? Jo, med EU:s stöd 15 miljarder för 35 mil. Då skulle restiden mellan Luleå och Umeå förkortas med 120 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar