torsdag 6 mars 2014

Ovanligt osynliga

Kommer det inga journalister från Norrländskan?, frågade landshövdingen när jag och fotografen klev in till presskonferensen på länsstyrelsen i januari 1986. Han tittade förbi mig, han tittade förbi fotografen Elisabet och så frågade han Anders från konkurrenten om han visste om NSD skulle komma senare.

Jag tappade hakan. Stirrade säkert på den lilla gubben som satt där framme bakom det långa bordet.  Anders från konkurrenten reste sig och sa: De är här. Här är Eva och Elisabet som jobbar på Norrländskan. Sen stängde han dörren och suckade, för hans fotograf var sen och hann inte in innan allt började.

Idag har läser jag att Curt Boström, Norrbottens landshövding mellan 1985 och 1991, har dött. Han arbetade politiskt i många år. Han valdes in i riksdagen 1974 och satt där fram till att han utsågs till landshövding. Han var kommunikationsminister i fyra år mellan 1982 och 1985.

Men jag minns honom mest från den där första presskonferensen när han var helt blind för att en journalist kunde vara kvinna. Han var inte unik, och han är inte unik. Minst två av hans efterträdare har på samma sätt förminskat de kvinnor som funnits på plats.

Jag kommer aldrig att glömma ett föredrag av tre forskare som landshövdingen presenterade 2006. Alla som bjudits in satt i salen och väntade på P O Eriksson,(C), landshövding sedan tre år tillbaka. På podiet stod tre forskare, kvinnor, som utrett olika logistiklösningar för industrin i norra Sverige. Men när landshövdingen kommer ner till podiet frågar han oroligt om inte forskarna ska komma snart. Han ber en av kvinnorna att ta hans rock. Sen får han klart för sig att det är de tre kvinnor som han har tagit för sekreterare som är huvudpersonerna.

Jag kan fortsätta i alla evighet och berätta om liknande situationer i detta gubbtäta län. Hur kvinnor som skapar framtiden i länet och i Sverige förminskas av dem som fortfarande har makten och heter  Anders, Lennart eller Kalle. Det spelar ingen roll vilket parti av de stora som ska välja ledare.

Han väljs före alla kvinnor, för det är så mycket lättare att känna igen en man.

Därför är gårdagens nyhet i Nordnytt helt oväntad. Kan ni gissa vad som har skett? Jo, andelen chefer inom landstinget är ojämställd.

Förra året var 68 procent av cheferna kvinnor, 32 procent män.

En häftig förändring sedan den där januaridagen 1986 när kvinnliga reportrar var så ovanliga att vi var osynliga.

2 kommentarer:

Eva Adeen sa...

Vilket angeläget och välskrivet inlägg!
Ska dela.

Granne med potatisodlaren sa...

Välkommen till Granne med potatisodlaren! Vad kul att du gillar vad och hur jag skriver, tack.