Utan mössa

Frostrosor och iskristyr är två vackra vinterfenomen som jag saknar denna ickevinter som vi har i år. Tygtrycket på bilden gjorde jag en dag när hela fasaden var krispigt frostvit och isblommorna hade slagit ut. Den femte årstiden kallar vi denna tid när polarvintern finns kvar på nätterna och vårsolen värmer upp dagarna.

Men i år finns varken kalla grader eller soliga dagar. Varje gång en väderprognos visas på teve eller läses upp i radion hoppas vi på att få vakna till en blå himmel och frost i träden. Men hur än meteorologerna fyller sina kartor med gula solar i långtidsprognoserna så finns det bara grå moln och nollgradigt kvar när vi är framme vid nästa dag.

Aldrig har jag på 28 vintrar vid älvens strand upplevt så många nollgradiga och solfria dagar. Snön täcker knappt marken. Istället är det is och is där ingen skrapat bort halkan. Broddar på och stavar i händerna hjälper mig att stå på benen. För ska vi ta det positiva med denna icke-vinter är det att de nollgradiga dagarna inbjuder till längre vistelser ute. Med kläder gjorda för riktiga vintertemperaturer är det svårt att frysa. Ja, när det inte blåser kuling som i dag.

Tänk att jag skulle sakna de krispiga morgnarna när termometern visar 20 kalla. Men det gör jag. Denna vinter skrämmer mig. Vad har hänt? Vad gör att vi inte får snö och klara dagar?

Det tänker jag på när jag går till brevlådan för att hämta tidningarna. Utan mössa, utan vantar, utan halsduk, utan vinterjacka i början på mars.