Slafs-jo-jäjäjäh

Vi var nog många som fastnade framför teven i går när hyllningarna till the Beatles sändes. Häftigt att låtarna håller än. Jag kan bara inte glömma hur vi som sexåringar jublade när She loves you spelades på melodiradion.

Vi blev så lyckliga att vi skruvade upp radion på högsta nivån och tog fram slevar och burkar. Se tjöt vi "Slafs-jo-jä-jä-jäh" och höll takten med våra trumset.

Detta gillade inte Fru Gustavsson i lägenheten intill. Hon var mycket känslig mot allt som skedde i vår portuppgång. Men detta oljud, som hon sa var en plåga, det var det absolut värsta som hon varit med om. Hon ringde till värden. Värden ringde till vicevärden. Vicevärden ringde till maskinisten. Ni vet den där fina mannen som hjälpte oss med allt. Och som hittade borttappade vigselringar när han repade hissen.

Det var han som fick ringa på.

Låten var ju för länge sen slut och det var ganska tyst där inne. Nu hade vi hittat annat att göra. Tur för oss kan man säga.

Tänk vad musik kan framkalla gamla minnen, nästan som dofter från förr.