I Sverige är det unga kvinnor och män som arbetar i butiker som tvingas leva som livegna om de ska kunna försörja sig. De får leva med att gå upp varje morgon och sitta och vänta på ett sms eller telefonsamtal som om de svarar inom 15 sekunder kan ge dem några timmar den dagen.
Arbetsgivarorganisationen hänvisar till att villkoren inte är olagliga.
Men dyra för de unga personer som offrar sin hälsa för att kunna leva ett liv utan att bo i föräldrahemmet.
Nu har lagarna ändrats i Storbritannien och på ett år har 1,3 miljoner fasta jobb omvandlats till noll-kontrakt. Det vill säga jobb med samma villkor som de i handeln i Sverige. Men de nollanställda har ingen som helst säkerhet.
I Sverige har vi socialförsäkringar som inte är bundna till våra jobb utan till oss som personer. I Tyskland och i många andra länder är alla eller en del av socialförsäkringarna en del av anställningen. Vilket förvärrar situationen för alla som jobbar under de villkor som arbetsgivarna erbjuder. Låg lön och ingen försäkring.
Det blåser kalla vindar på arbetsmarknaden. Fick Svenskt näringsliv bestämma så skulle ingen ha ett fast jobb. Då skulle hela makten över arbetslivet finnas i godtyckets namn.
Hur ska unga människor kunna bo, äta och föda barn när det inte finns några ekonomiska förutsättningar för att leva självständigt trots ett jobb?
Det är min fråga denna 1:a maj. En fråga som aldrig hade behövts före 1990-talet. Då var det självklart att vi i Sverige inte skulle ha en delad arbetsmarknad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar