Höga murar, inte låga trösklar

Tröst är vad som behövs. Ja, när käken värker efter att en tand har blivit utdragen. Jag har väntat och väntat med att dra ut en visdomstand. Det var väl så där 35 år sedan tandläkaren föreslog att den skulle ut. Sedan dess har massor med fel uppstått på just den tanden och nu gick det inte längre. Ut skulle den till varje pris.

Trösten idag är frukost med svenska jordgubbar.

För tröst det har vi alla behov av. Lämnas vi helt ensamma med våra problem så blir det inte bättre. Ungdomar som varken har bostad, jobb med en lön som de kan leva av och som nu söker psykiatrisk vård gör det för att trösklarna till mottagningarna är lägre, enligt chefen för psykiatrin i Stockholms län.

Jag tror att det är de ständiga återvändsgränderna som vi lockar in de unga i.

Ingen chans att ändra inriktning genom att gå på vuxengymnasiet, för det är en form av fusk enligt vår utbildningsminister. Han som själv tagit sin gymnasieexamen på komvux.

Ingen chans att låna pengar till en bostad utan att föräldrarna står på lånen. Har du en förälder som banken inte godkänner så är det kört.

Ja, för har du börjat arbeta i de branscher som anställer ungdomar så kan du inte välja hur många timmar som du vill jobba. Du får vänja dig vid att sitta och vänta på att bli inkallad till jobbet. Du får vänja dig vid att aldrig veta hur mycket pengar du får när lönen betalas ut.

Inte en chans att planera livet, framtiden och dagen är det som skaver ner och gör oss till människor som behöver stöd att klara av återvändsgränderna.

Låga trösklar...jag tror inte det är ett problem.

Höga murar att klättra över för att få leva ett eget vuxenliv!