Min röst går till bostadsbyggande

Sommaren speglar sig

Har ni också läst berättelserna i Svd om hur det är att vara inneboende? Eller att hyra ut ett rum för att hyran har blivit så hög att du är tvungen?

Jag har gjort det och känner igen mig.

Det är därför jag tycker att en av de absolut viktigaste politiska frågorna är hur alla vanliga människor med vanliga löner ska kunna bo.

Inneboende har jag varit i flera omgångar. Min absolut mest otäcka upplevelse hade jag som nyinflyttad till Luleå. Och det är ju naturligtvis den bästa historien.

Jag bodde alldeles nära mitt jobb. Det var en lyx denna polarkalla vinter med ett genomsnitt på minus 30. Men den gamla dam som hyrde ut två rum i sin fyra hade varken dusch eller tvättstuga.

Hon var från östra delen av länet och hade många unga släktingar som kom till stan och festade. En dag när jag kom hem från jobbet låg alla mina saker på sängen. Då hade hon haft visning av innehållet i kappsäcken för både grannar och familjemedlemmar. Jag blev både arg och ledsen men var så trött att jag bara la mig ner och sov.

Bara några timmar senare vaknar jag av att det står en stinkande karl över mig och skriker till de andra att hon sover, så vi kan se om det finns nå´t att dricka.

Tur att jag var helt i en annan värld för jag hann inte bli rädd då, utan jag flög upp i min pyjamas och skrek:

UT!!!

Sen satte jag möblerna för dörren och blev så rädd att jag skakade.

Nästa dag berättade jag för mina kompisar på jobbet om vad som hänt. Och då fick jag hjälp att flytta. Jag blev inneboende igen. Men det är en annan historia.

Bygg billiga, bra bostäder för oss som inte har råd med hyror på 11 000 kronor. Då får ni min röst.