Våra vänner kan vara våra värsta fiender

Idag publicerar Svenska dagbladet en debattartikel av Kristina Jonung. I artikeln vill hon ursäkta vår förre näringsminister Maud Olofsson och skydda henne från alla kritiker. Maud Olofsson är en mycket erfaren och kapabel politiker som har arbetat politiskt i minst 40 år.

Men tesen att Maud Olofsson får hårdare kritik än andra undrar jag om den håller. Jag är säker på att många kvinnor måste stå ut med ovidkommande kritik för att kunna fortsätta verka som ministrar eller höga chefer. Men just i detta fallet har Kristina Jonung fel i sak.

Ingen av styrelseledamöterna utom den som Maud Olofsson gav direktiv kan rösta igenom några beslut. Det är staten som äger 100 procent av Vattenfall. Det är staten som har 100 procent av rösterna.

Redan före beslutet att köpa in Nuon hade näringsdepartementet gjort en utredning för att se om priset på företaget var rätt. Dessa opolitiska tjänstemän som är anställda för att utreda hur olika beslut påverkar Sverige, staten och de statliga bolagen kom fram till att priset var fel.

De ansåg att Nuon var minst 30 miljarder för dyrt. De föreslog att regeringen skulle avslå ett köp om inte priset sjönk.

Så här skriver Svd:

SvD har dock tagit del av hittills okända dokument som styrker att dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) den 11 feb­ruari 2009 informerades om detaljerna i Vattenfalls planer.

I promemorian, undertecknad av Viktoria Aastrup på näringsdepartementets ägarenhet, varnades Maud Olofsson för att affären inte ens på tio år skulle leva upp till Vattenfalls avkastningskrav. Trots detta lämnade ministern klartecken till affären, som inom ett år bidrog till att öka Vattenfalls skulder med över 100 miljarder kronor. Promemorian, erfar SvD, bygger på en analys av näringsdepartementets tjänstemän, och där Nuons prognostiserade resultat ställs i relation till den föreslagna prislappen.

Vad hände sen?

Vem fick Maud Olofsson att ge statens styrelseledamot direktivet att rösta ja, till en affär som hela hennes departement ansåg skulle avslås?

Vem fick veta att Vattenfalls ledning och styrelse föreslog ett uppköp av ett gasbolag i Holland för 89 miljarder kronor, trots att näringsdepartementets experter kunde visa att priset var minst 30 miljarder för högt?

Jag tror inte för ett ögonblick att Maud Olofsson inte är en kapabel och duktig politiker. Det är därför jag undrar varför Kristina Jonung vill skylla på andra, främst socialdemokratiska män, när hon ska försvara Maud Olofsson.

Maud Olofsson och Kristina Jonung vet att centerpartiet gick med i en energi-överenskommesle som både innehåller satsningar för att bygga ut förnybara energikällor och en lagförändring som ger företag rätten att bygga nya kärnreaktorer.

Vill ni läsa mer om Nuon och regeringens beslut att rösta ja till inköpet kan  ni hitta artikler från Svd här.