Nej, jag vill inte se eller höra nedsättande vitsar

Jag trodde att det finns gränser för vad vi säger och hur vi skriver. Men det finns det inte om jag ska döma av vad jag har läst och sett efter igår. Det finns inget försvar för dem som går över alla gränser för att förlöjliga sina politiska motståndare. Låt dem göra det helt själva. Det är du som förlorar all trovärdighet när du går över alla gränser för att slå ner på andra.

Om ni undrar vad jag skriver om så tänker jag inte länka till eller upprepa vad jag har läst och sett. Och det handlar inte om att protestera mot rasister eller nazister, det handlar om att förringa sin motståndare på grund av kön.

Det är frestande att vara vitsig ibland, men det finns inget försvar för att vara nedsättande mot någon. Det är inget retoriskt grepp som leder till några segrar.

Istället vore det bra om vi visar respekt för alla. Vi kan debattera och få fram olika budskap genom att ta fram våra bästa argument inte genom att skrika ut vår vrede.

Ni vet det där med både och. Både goda argument och respekt för motståndaren.

Både och var det när jag satt här vid femtiden i morse i solen och lyssnade till måsarna. Det kändes som om jag var förflyttad till skärgården, men jag vet ju att det är soptippen som drar. Nu har deras glada kraxande försvunnit och regnet droppar sakta ner och ger lite växtkraft till det som överlevt denna isvinter. Julrosorna klarade inte av att regnet kom i februari och inte i april.

Scillan däremot gillar verkligen att det aldrig blir vårljumt ute. Nu har den blommat i en månad. Och det är ju inte så dumt. Både och som sagt. Både och.