Adjö

I natt drömde jag om vintern 1986. Då när vi for varje fredag till Sandrews för att se veckans filmpremiär. På plats fanns alltid Rolf Nilsén från Kuriren, en legend redan då. Nu finns han inte mer. Och vi i Luleå har förlorat en av de mest bildade och kunniga journalister som vandrat på våra gator. Hans område var populärkultur. Då på 80-talet var det inte fint.

Men när Rolf Nilsén skrev var det för alla. Vi kunde oavsett bakgrund förstå hans fascination inför stora författarskap, rock, filmskapare och skådespelare. Han mötte dem alla och skrev utifrån sin utsiktspunkt i Svartöstan granne med järnverket. Det var där han började arbeta innan hans intresse för kultur tog honom till nöjessidan på Norrbottenskuriren.

Alla i Luleå visste vem han var. Han var ju med på alla evenemang. Han skrev ju minst sju artiklar i veckan och en krönika. Han var dessutom en person med civilkurage. En person som grep in ett bråk på Storgatan för att rädda en för honom okänd person. Då hamnade han på sjukhus.

Där hamnade han också efter svåra komplikationer och de senaste åren var han rullstolsburen. Han hade slutat sitt dagliga arbete och fanns bland sina enorma samlingar med musik, litteratur och tidningsartiklar, eller på Kulturens hus med glimten i ögat. Allt nytt var värt att provas.

Nu är det slut. Nu får vi inte se vad hans nyfikna blick finner i framtiden. Nu har han farit iväg efter 60 år på jorden.