Tänk om, jag kunde får ta en tur till närmaste bageri och får välja ut den allra mörkaste baguetten, eller den mest glänsande briochen. Få känna doften av de nybakade croissonterna och sjunka ner på ett kafé med en ångande het café crème. Nysa av dieselavgaserna och lukten av mörk tobak.
Här får jag nöja mig med en burk med deg. Sätta ugnen på 200 grader och vänta en kvart på ett substitut. I alla fall denna morgon när jag inte orkar ställa till med en tredubbelt vikt deg.
2 kommentarer:
Gör som du, bakar mig croissanter från Picard! Och längtar. Vet inte riktigt efter vad. Finns det jag längtar efter eller är det bara en dröm om det som var. En hägring.
Ja, du Eva, det är konstigt att Parisfebern tar sig såna konkreta uttryck. Du har tur som har Picard runt knuten, deras croissanter smakar Paris i alla fall.
Jag blir nostalgisk och minns hur vi gick till en Bistro som fanns på Continental mitt emot Centralen en trappa upp och ve och fasa rökte Citanes och bara längtade till nästa Parisresa.
Skicka en kommentar