torsdag 13 november 2014

Kvarglömd sommar och en illusion

Vilken tur att jag har glömt ställa om klockan i bilen tänker jag när jag ser hur solen sakta går ner samtidigt som kyrkklockan slår två. Det känns mycket bättre att tro på att klockan i alla fall har hunnit bli tre.

(En annan sak som jag har glömt i bilen är badkläderna och strandskorna från det sista doppet i augusti. De lockar fram goda vibbar, som  Beach Boys sjöng sommaren 1966. Malin och jag startade fanclub och sjöng med.)

Eva Grelson vid Storsjöns strand  påminde mig om hur vi fram till slutet av januari får ha bråttom varje dag när vi vill hinna ut innan det blir natt igen. En månad och sju dagar kvar är det till Vintersolståndet.

Det är ganska lätt att lura sig själv med olika knep. Vi har upptäckt att den elektroniska termometern visar massor med grader fel. Vad det känns lagom kallt när jag inte vet att det egentligen är 12 grader kallt utan tror att det är sex. Det är nog så här jag ska fortsätta mitt liv, i en illusion om att allt är bättre. Mycket bättre.

Ja, det är ganska bra med vinterluft och apelsinsol och roliga möten lite överallt. Mötte gamla vänner på soptippen, och fick fint besök. Vinterns grytor och köttfärsrätter är räddade. Vi fick chansen att köpa lokalt ekologiskt oxkött. Och så fick vi se en så fin norsk skogskatt. Nu är jag nästan övertygad om att vi ska försöka hitta en vi också.

2 kommentarer:

Evas blogg sa...

Inte för inte som november kallas svinmånad. Fast egentligen tycker jag det är fel, svin förknippar jag inte med något dåligt. Men november är tung, mycket tung. Det gäller att hitta sina små ljusglimtar.

Granne med potatisodlaren sa...

Svinmånad, det hade jag inte hört förut. Ja, november tynger gärna ner som en ryggsäck fylld med sten. Det är då alla knep kommer fram. Typ tre konstutställningar på en förmiddag och bästa fikat i stan efter det.

Nästa helg blir det teater i Pajala och konst i Torneå. Sen är det första advent och då är det som om vi har hunnit i mål.