En fråga fylld av sorg och saknad

Godmorgon alla vänner, idag har jag hittat ett gammalt självporträtt. Inte för att jag kan se hur jag ser ut i verkligheten. Det finns ju så många lager med föreställningar genom livet som lägger sig ovanpå den bild som finns där i spegeln. Men i mitt huvud såg jag ut så här en septemberdag för några år sedan.

Jag har funderat en del på hur vi ser på oss själva och vad som är viktigt när allt det där som vi konstruerar inte finns mer. När vi ska klara av det som är svårt och nästan omöjligt att stå ut med.

Igår fick jag en tankeställare när vi var och såg Lars Persons kortfilmer på filmpoolNord han skapar små pärlor som innehåller både smärta och skratt.

Gå in på länken och se. Den som kallas Apu heter "Radioamatören" idag och hade Sverigepremiär igår. Det är en film som ska visas på många internationella kortfilmsfestivaler.

Den film som grep mig mest var "Efter jakten". Den visar hur våra gärningar kan leda till omöjliga situationer senare i livet.

Men det var inte bara filmerna som fick mig att tänka, det var en fråga som ställdes i bänkraden intill.

"Har du många som avlider runt dig nu?"

Ja, det är en fråga fylld av sorg och saknad. Men den fick oss också att le. Varje kväll när min svärfar sov över hos oss under hans tio sista år sa han: Man torde avlida innan morgonen. Vilket var ett uttalande fyllt av melankoli.

Ja, det är många som avlider. Vi har hunnit bli så gamla att det bara är så. Det är så obegripligt. Det är så svårt att förstå. Det är så många som jag skulle vilja bädda in i dun för att skydda dem från sorgen. Den stora smärtan att förlora dem som är allra närmast.Svärtan som fyller varje por och varje sekund. Och så kan jag inte göra något. Ingenting.