tisdag 10 februari 2015

När är det accepterat att utkräva ansvar?

Tänker ni också på den nioårige pojken som blir fasthållen och nästan kvävd, knockad av en vuxen vakt på Centralstationen i Malmö?

Hur kunde det ske? Hur kunde en vuxen person ta och lägga ner en nioåring på golvet och hålla hans huvud så att det slog mot stenen och lägga handen över pojkens mun?

Varför valde inte den vuxne mannen att hålla fast pojken i famnen?

Det är frågor som tumlar runt och som gör mig rädd. När kopplade vi bort sans och förnuft och lät vakter utöva våld mot barn? När jag hör hur polisen i Malmö, först beslutar att inte utreda vad som har hänt, då undrar jag vad som har hänt med polisen.

Istället tas vakternas anmälningar av våld mot tjänsteman på allvar och läggs ner på grund av att pojken är nio år. Inte på grund av att han har slagits för sitt liv.

Vet ni jag hade gärna velat veta varför polisen inte tar in vakterna och förhör dem direkt efter händelsen. Det kan ju ha varit så att de var rädda för att pojken skulle rymma över spåren eller rusa ut i trafiken, men det får vi aldrig veta.

Vi får antagligen aldrig veta något om vad som skett. Och vi får aldrig se att någon inblandad tar ansvar för vad som hände med den nioårige pojken.  Det händer ju aldrig att någon som gör fel får ta ansvar för vad de har gjort.

Samhället har snart inga broar kvar mellan oss som är vanliga löntagare och de som vi väljer i allmänna val.

En näringsminister som tar ett beslut som i slutändan kostar skattebetalarna 50 miljarder kronor. Ett trafiklandstingsråd i Stockholm som inte finansierar kollektivtrafiken utan sänker skatten, ett kommunalråd i Luleå som satsar stora resurser på att bygga lyxbostäder i Södra hamn istället för att bygga lägenheter som alla kan bo i.

De hittar inte längre fram till verkligheten, och de kommer aldrig att få någon hjälp att hitta rätt, inte när det inte är comme il-faut at utkräva ansvar.

Inga kommentarer: