.Svenska Dagbladet publicerar Israels propaganda genom ambassadören Isaac Bachman.
I veckan fick den franske filosofen Bernard-Levy berätta om hur han ser på Sveriges erkännande av den Palestinska staten i DN. i en för övrigt pladdrig och ogenomtänkt text.
Idag skriver Nathan Sachar i DN om den palestinske presidenten Mahmoud Abbas och den texten ger fler förklaringar till hur konflikten har kunnat rulla vidare trots alla dessa oändliga försök till fredssamtal och konstruktiva lösningar.
Det är svårt att veta vilka källor som framför verkliga och sanningsenliga berättelser om vad som hänt och händer i Israel och i de palestinska områdena. Vissa fakta kan vi ta på. Muren finns där och spärrar av livet för palestinierna.
Raketerna finns där och skadar och skrämmer israelerna.
Vedergällningen.
Det finns ingen balans, inget hopp så länge som tron på att rättvisa kan skipas med våld. Bara mer död och kaos.
När kriget bröt ut 1967 gick jag i lågstadiet. Min småskolelärarinna Rut Levin var djupt troende pingstvän. Hon skrämde upp oss som varje dag i två års tid hade levt i Jesu tid med en karta över de platser som vi fick läsa om i Barnens bibel. Vi fick veta att varje dag dödades Jesusbarnet om och om igen. Och det var alla de barn som levde i Israel som hon var orolig för.
Vi fick se filmer om fantastiska kibbutzer. Varje apelsin från Jaffa var godare än en som kom från Spanien. Det fanns en vit och en svart sida. Och nu då när alla har sin egen grå färg att försvara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar