Bägge samtalen var oväntade och kära. Kul att få tala med dem som fanns när jag var mycket yngre. Bilder av vad vi var med om på släktträffar och sommarlovet dök upp i mitt huvud.
Ett minne som är ovanligt starkt är ett från mina farföräldrars guldbröllopsfest. Vi hade samlats alla i familjen i en festvåning. Där fanns kusiner och en farbror som jag inte ens kände igen.. Jag kommer ihåg att jag beundrade allas fina kläder.
Allra finast var min äldste kusins fästmö, och så min fina ärvda vita spetsklänning.
Maten var säkert god men väldigt annorlunda för en nioåring. Jag minns fortfarande glassbomben med spunnet socker. Socker som var vasst och kändes som nålar. I mitt lilla huvud var spunnet socker mjukt som sockervadd.
Ibland när jag känner doften av Miss Dior ser jag dem som var i tjugoårsåldern på denna festernas fest framför mig. Jag undrar vem av dem som var där som doftade så.
Det tog många år innan vi sågs igen allihopa. Då firade vi att det var etthundra år sedan farfar föddes. Då var det jag som var i 20-års åldern och mina kusiners barn var just barn.
Tänk att ett samtal kan få oss att minnas så mycket och egentligen kanske inte det relevanta. Kul var det att få minnas lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar