För 75 år sedan var det inte vår. Då vaknade Luleå till en dag i sorg. Sveriges första terrorattentat mot yttrandefriheten hade skett. Tre vuxna och två barn hade dött när polischefen, militärer och en journalist på Norrbottenskuriren sprängde Norrskensflamman på Kungsgatan i Luleå.
Gärningsmännen jagade upp sig till hysteri och ville att kommunisternas tidning skulle utplånas. Och de fick förståelse. Polischefen dömdes för förskingring av skattemedel till 18 månaders fängelse och övriga dömdes för grov skadegörelse i rådhusrätten. Senare skärptes domarna i hovrätten men alla blev benådade av samlingsregeringen 1944-45.
En kvinna med barn blev utplånad. Hennes make och barnets far var fängslad i Storsienlägret utanför Kalix. Där satt kommunister som enligt säkerhetspolisen skulle kunna hota rikets säkerhet. Valdemar Granberg som han hette dog 1960 i sorg och saknad efter sin son och hustru av egen hand.
Arthur och Alice Hellberg försvann i lågorna tillsammans med sin 8-åriga dotter Maja.
När begravningståget ville gå genom Luleå fick de nej. Ingen talade om detta attentat förutom dem som döpte om Norrbottenskuriren till Mordbrännarorganet. Det tog 58 år innan ett minnesmonument sattes upp i hörnan tvärs över Kungsgatan. En skulptur av Toivo Lundmark som påminner om norrskenets flammor och eldens flammor beroende på hur solen står. Idag går det att hitta om man tittar mot de tre höghusen mitt emot Telias kontor. Där mellan bilarna på parkeringen står flammorna i stål.
Då för 75 år sedan skålade attentatsmännen för sin lyckade sprängning, De kom undan först i och med att polischefen bestämde var spärrarna runt stan skulle sättas upp.
Hur tänker vi idag? Nu när yttrandefriheten skjuts ihjäl i Paris, i Moskva och i Köpenhamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar