Det är vår nyaste familjemedlem. Stella the cat. Så heter hon eftersom att det finns flera hundar runt oss som heter samma sak.
Hon kom till oss en mörk snöig decemberdag. Sina första steg tog hon vid Åbyälvens strand i Västerbotten.
Vad tänker ni på den bleka vintergrå måndag? Är det Saudiavtalet om krigsmateriel som engagerar er, eller vem som ska förkunna Kristdemokraternas politik?
Ibland så fyllas hjärnan med olika nyheter som får mig att påstå att det kanske finns något viktigare att tänka på.
För ett år sedan började valrörelsen och en av de stora debatterna i början var den om var vi ska bo. Då var det många politiker och tyckare som påstod att det inte finns en brist på bostäder. Bristen var, och är enligt dem att vi inte "vill betala" det som husägarna vill.
Just det; att hyrorna är för låga!
Känner ni igen er er i den problemformuleringen? Det gör i alla fall inte jag. Jag är säker på att om det ska byggas fler bostäder som vi kan erfråga, betala hyran för, så måste vi ta makten över hur vi talar om bostadsbristen. Vi måste lyfta fram att de som idag inte har en bostad inte har möjlighet att betala för denna lyxbebyggelse som politiker och byggmästare älskar. Här i Luleå vill socialdemokraterna med Niklas Nordström i spetsen bygga ett mini-Venedig. Ni hörde rätt. Eller läste rätt.
I en stad med sex månaders vinter vill makten bygga hus som står över vatten sammanbundna av kanaler. Visst vintern ger oss chansen att gå på is istället för att ta båten, men vilka konstruktioner håller för att isen rör sig? Vilka extrakostnader skapar denna illusion?
I bostadskön står unga människor med låga inkomster, eller inga inkomster alls. En kö som tyvärr inte fungerar för dem som inte har äldre släktingar som köar. Idag kan de som har tur på så sätt få tag på en lägenhet med hjälp av mormors eller farfars kötid. 22 år för en tvåa i en närförort ...
Hur bygger vi för framtiden så att de som bor här vill leva sina liv här? Det är väl den fråga som borde vara aktuell?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar