En minnesdag och ett träd att minnas med

Tålig, vacker och efterläntad. Det är vår järnvägsapel från Hyvinge. Nu ska den bli ett minne av Celina och en påminnelse om vår resa till Finland.

Idag strålar majsolen och det känns som om vi lever i ett paradis. Det gör vi. Men det är väldigt lätt att bli hemmablind.

För 28 år sedan hade vi ett helt annat klimat. På vår bröllopsdag hade inte ett enda blad, inte ett grässtrå, inte en enda blomma slagit ut på morgonen. Men när vi klev ut från Rättscentrum exploderade björkar, häggar, rönnar och allt annat och vid middagen var det sommar. Nästa dag satt vi i linnen i kyrkbyn och solade. Häggen doftade och vi skålade för att vi fick vara med om en vår i expressfart.

Jag hade nästan glömt, men min moster kom ihåg.

Vi hade verkligen en härlig dag.

För 23 år sedan var våren lika kort. Jag var i Kalmar några dagar och återkom till 30 graders värme och en trädgård som gått från grått till grönt på ett dygn. Vi fick vara med om att S glömde att vara försiktig och hon sprang runt huset som en kalv på vårbete.

Nu liknar våren mer den jag växte upp med hundra mil söderut.

Det märks att sommaren snart är här. Massor med aktiviteter tar paus. Det är ett mellanrum vi behöver.

Snart så finns de där dagarna som ingen annan än du har makten över.