Från titlar till konsulter

Har du någon gång det senaste året varit på en järnvägsstation där alla tåg kommer i tid? Sist i Uppsala var det alltid minst ett tåg, det från Umeå som rullade in alldeles för sent, men för det mesta var alla sena på ett eller annat sätt. Elfel, växelfel, banfel, stopp i trafiken. Alla fel som du kan tänka dig upprepades i högtalarna.

Då tänkte jag på min svärfar.

Han var överbanmästare och stolt över järnvägen. Han var den som hela tiden sökte nya lösningar på de dagliga problem som uppstod när han och de som han arbetade tillsammans med skulle se till att banan höll högsta kvalitet.

Det fanns regler för hur ofta varje del skulle kontrolleras och bytas ut. Det var otänkbart att ett persontåg skulle stå stilla för att en reparation skulle utföras. Han och de andra på banavdelningen gjorde sitt bästa. Varje dag året runt. Hur skulle det annars ha sett ut?

Nu påstår banavdelningen, trafikverkets, att de inte känner till hur järnvägen ska skötas. De vill inte ta ansvar för att se till att pengarna går till banan och inte till konsulter. Ledningen har inte sett till att de som kan järnvägsunderhåll finns kvar i organisationen. de vill inte se till att tågen rullar men de vill ha de statliga anslagen.

Då var det titlar och lönegrader. Då var det en nästan militär organisation.

Då rullade tågen trots minus 38 grader, löv över spåren, snöfall och varma sommardar.

Nu finns det ingen ursäkt som är för dålig att ta fram när resenärerna får räkna med att vänta och vänta på att komma fram.