Jag är uppväxt utan bil. Det gick eftersom att jag bodde i Stockholms förorter. Vi kunde ta bussen överallt hela dagen och kvällen. Vi kunde klara oss utan hjälp från familjen. Ja, vi tog tbanan ibland men för det mesta var det bussen som vi klev på.
Denna vecka protesterar de som åker buss för att SLs ledning har valt att förändra och lägga ner vissa busslinjer. Ofta är det linjer som de biloberoende är beroende av.
Ja, ledningens beslut förändrar livet för dem som måste ta bussen för att klara sig.
En buss som jag känner till är den som gjorde mig oberoende och fri från sexan och framåt. Den går mellan fler än sex skolor, alla idrottsanläggningar, alla stadsdelar och all service på Lidingö. Den vill SL lägga ner, men politikerna lovar att den ska gå 7-9 och 13-16 på vardagar i höst.
Inte en chans för de ungdomar som vill ha en aktiv fritid att ta sig på egen hand till simhallen, volleybollhallen, ishallen eller tennisbanorna. Eller till golfbanan för den skull.
En annan linje var en god vän beroende av när hon flyttade upp till bostadsområde dit hon inte orkade gå. Nu ska alla som bor där klättrra istället för att bussen går trehundra meter upp till husen.
Man skulle kunna tycka att detta är ett lycproblem. Men om inte de som klarar sig utan bil kan fortsätta leva med bussen som transport så kommer ju inte det bli bättre precis. Om inte de unga människor om idag kan leva ett självständigt liv med hjälp av bussen kan åka var de behöver utan mamma oh pappa så får vi se om träningarna och lagen fylls på i framtiden.
Var vd:n för SL är? Jo, han sitter på flygplatsen i Hongkong misstänkt för snatteri.
Jag tycker att han och de andra ska sluta med att ta bort fungerande gemensam trafik och istället satsa ännu mera på att bygga ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar