Vi hurves. Kylan biter, som min mormor skulle ha sagt och tagit fram Niveaburken. Doften av Nivea i vinterkylan är en gratisbiljett till Dalarna. Då, när Nivea hjälpte mot kyla, var milspåret i Tällberg oändligt långt. Men med Nivea på näsan och kinderna, en apelsin i fickan på anoracken och nytvättade lovikkavantar klarade vi av minusgraderna.
Nu har vi hjälp av krämer från Clinique med köldskydd, jackor med dun, handskar fyllda med ludd och skor med fårskinnsfoder.
Men inget doftar, inget kommer att ge oss samma chans till nostalgitripper.
Jag hurves.
2 kommentarer:
Jag känner doften av Nivea ända hit. Vilken fin rustik lykta!
Tack Jenny. Hoppas att du har blivit av med din förkylning. Nu syns snart ingenting här för snön faller allt tätare och mörkret blir allt ogenomträngligare på årets kortaste dag.
Skicka en kommentar