Det är bara stearinet närmast veken som smälter och brinner upp. Resten förblir hårt och vitt. Värmeljusen brinner i en timme istället för i fem. Sätter ljusen i vita påsar. Jag gillar illusionen av att påsarna är självlysande. Men det hjälper inte mot kylan. Minus 25 i mörkret på annandagsmorgonen.Gläds åt flanellpyjamas, ljuvligt franskt te med smak av kryddor och citrus när jag värmer fingrarna runt koppen. Vi har tagit fram en massa gamla deckare från en låda. Har läst en samling med noveller av Stig Trenter på natten. På dan har jag läst om No, en ung tjej som är uteliggare i Paris. Det är Delphine de Vigan som skrivit om henne. Och Sekwa har gett ut förståss.
Vi hade tänkt göra en utflykt ut i det vintervita blåskimrande landskapet med bilen. Åka till Finland och Haparanda. Inte nu när det är under 20. Vi får ta sparkarna och glida fram över kullarna mot skogen. Vägen ner till älven är täckt av lätt, fjäderlätt, snö som inte håller för sparkens medar. Skulle behöva snöskor. Vi får plumsa ner till iskanten.
Ett bra och effektivt sätt att få upp värmen på är att skotta och ta in mer ved. Jag börjar där.
3 kommentarer:
Åh vad härligt med sådan kyla! och att du har ett storslaget landskap precis utanför dörren och en spark som du kan åka iväg på.
Idag känns det som om kaminen är det som är bäst!
Men åh! Åka spark - det är det enda jag saknar med snöaktiviteter. Låter härligt. Fast kylan - den låter grym.
Skicka en kommentar