I DN idag kan du läsa om den ojämna tillgången på vård i Sverige. Där tar man upp att i och med att det finns många läkare i Stockholm så går människor i Stockholm mest till läkare av alla i landet. Det nya vårdvalet med kvantitet, antalet läkarbesök, som mått för att mottagningarna ska få betalt, har lett till att kostnaden för läkarbesök ökat med nästan 500 miljoner kronor. Och tant Lisa med tre sjukdomar, hjärtsvikt, diabetes och urkalkning får komma tre gånger till doktorn innan hon får hjälp. En gång för varje diagnos. Ekonomiskt fördelaktigt för läkarna på de privata vårdcentralerna. De får tre gånger pengarna och tant Lisa får åka tre gånger till doktorn. Dyrt för henne med vanlig kvinnopension, kanske trevligt att prata med doktorn, men inte klokt. Vården konsumeras - efter tillgång- inte behov.
Filippa Reinfeldts stora omläggning av vården, är bra på så sätt, att alla i Stockholm kan få träffa en läkare. Men hon har gjort ett system som läcker pengar. Ett system som inte ser till vad som är bäst för patienterna. (Det är inga kunder vi talar om). En läkare på akuten säger med en suck." Alla som inte har varit hos läkaren är friska- de som har undersökts får en diagnos. Det är som en brunn. Vi kan aldrig fylla behoven av sjukvård." Fylla behoven kan vi aldrig, men vi kan tala om vilka behov som ska fyllas. Ett grått vardagsevangelium skrivet i mörkret en lördagsmorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar