Ligger i min säng och läser en debutant. Jag har aldrig provat öppna den förut. När jag bläddrar och läser känner jag igen allt från första sidan.
Ut kliver en liten engelsk by. På herrgården pågår maktförtryck. En inbjudan bevaras med ja. In på scenen kliver kapen Hastings. En av grannarna är en pensionerad belgisk polis.
Allt rullar igång för första gången i "En dos stryknin". Språket och persongalleriet och miljön ger mig en känsla av att Mrs Agatha Christie byggde en egen värld som hon sen använde gång på gång. Jag gillar hennes hantverk ändå. Inte för att en deckare med Hercule Poirot är en litterär pärla, utan för att den inte är det. Det är vilsamt och fullständingt avkopplande att möta ett giftmord 90 år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar