Allt började på Brommavägen

I år är det tre konståkningstävlingar som sänds på teve. Det hade varit ett favoritår innan min familj skaffade teve. Jag bodde i Vireberg inte långt från Råsunda i Solna. Vårt hus hade en lång korridor i källaren som band samman de tre uppgångarna. När det var konståkning fick jag vandra i korridoren, i mina tofflor och pyjamas med en badrock över, för att se tävlingarna hos familjen Bengtsson.
Det var det mest spännande jag kunde tänka mig. Lukten i källaren av fuktigt murbruk och sen doften av kaffe med bullar hos Haldis.
En familj som satt kring teven och tittade tillsammans. Det var stort.
(Jag som hade en pappa som inte ville bli störd. De gånger som han var hemma när jag var vaken satt han i en fåtölj och läste. Ljud fick inte förekomma.)
Vi satt andlösa och tittade på de grå figurerna som åkte på den lite suddiga bilden. Bengt Grive lotsade oss och talade om vilken färg damerna hade på sina klänningar. En gång när han inte hittade ordet han sökte kom det klassiska: "Hon har en mörkvit klänning." Därav rubriken på det förra inslaget på min blogg.
Tyvärr minns jag inte så mycket från de här första åren framför teven. Jag minns de goda bullarna, spänningen att kliva ut ur lägenheten klädd i nattkläder och att alla i familjen Bengtsson var med.
Vi hade teve först i slutet av 60-talet. Innan dess sprang vi i källarkorridoren för att få se barnprogram på måndagarna.
Det är bara något år sedan Haldis dog. Då fick jag veta att hennes dotter som var vår favoritbarnvakt blev chefssjuksköterska på Karolinska och att hon har bott i Solna hela sitt liv.