Jag har fastnat i min bredvidläsningsbok. Systrarna Mitford har tagit över min lästid. Unity sitter på Osterian i München och spanar efter Adolf, Hitler ni vet.
Jessica rymmer till Baskien för att stötta regeringstrupperna mot Franco, Diana sitter i kvinnofängelset Holloway och suckar och längtar efter sin make nummer två, fascistledaren Mosley.
Pamela tar hand om Dianas fyra söner. De två äldsta är födda Guiness, och den äldste känner vi som Lord Moyne i Trustorhärvan. Nancy skriver och skriver. Den vassaste romanen är en parodi på fascisterna i Mosleys parti. Yngsta dottern Deborah gör en debut vid hovet och dansar sig genom en säsong. Mamma och pappa växlar mellan stor beundran för nazisterna och Hitler, och avsky.
När andra världskriget bryter ut skakar det Unity så mycket att hon skjuter sig i huvudet och blir helt förändrad. Där är jag nu efter många annorlunda och längtande brev mellan systrarna. Hela mellankrigstiden och, nu andra världskriget spelas upp för våra ögon med hjälp av deras korrespondens.
2 kommentarer:
Spännande att flytta till en annan tid. Likaså annan plats. Funderar mycket på hur man lever utan att läsa. Själv är jag fångad av Siri Hustvedts roman Vad jag älskade. Ett myller i New York, om konstnärssjälar och detaljrika person- och miljbeskrivningar.
Det är så spännande att se hur de levde så långt från alla vanliga britter. Har du sett debatten om Siri H och Polanski? Paul A och Siri H ska ha skrivit på ett upprop som för att Polanski ska få undkomma rättegången om det sexuella övergreppet. Argumenten är minst sagt sliriga, typ att trettoåringen ville ha sex, hur hon nu skulle kunna veta det med den koncentrationen av rohypnol i kroppen, att Polanski aldrig har behövt ta till droger och våld för att få sex osv... När jag läste om detta så tappade jag lusten för deras författarskap. Skrattade gott när jag läste i The Newyorker på nätet om en parodi på Paul As romaner. Kolla det är verkligen en dråplig parodi.
Skicka en kommentar