Vissa dagar, var dagar, när min mormor inte satte på sin gasspis. När ingen putsade fönster, klättrade på stegar eller drog upp de tre vägguren.Det var dagar då det fanns tid för att läsa Hemmets Journal, morfars Det Bästa eller leta efter fina knappar i farmorsbyrån.
Det var just en så'n dag som jag hittade en silvrig 25-öring bland alla de pärlemorskimrande skjortknapparna i den gamla byrån.
Så lite. Så försvinnande lite.
Men då. Ja, på den tiden, det år när Essingeleden skulle öppnas, då krävdes det planer över hur dessa ören skulle användas.
Det fanns tre möjliga butiker inom gångavstånd. Fruktis vid tunnelbanan, kiosken vid Lindhagensgatan och kondiset bakom Stiernhielmsvägen.
Alla dessa tankar på sött, surt och salt hade satt alla varningsklockor ur spel. Trots att det var en av dessa dagar så gick jag ner till kiosken för att köpa fem godisar.
Och kom hem med en.
Vissa dagar ska man inte gå till kiosken utan att noggrant se efter om de stora pojkarna hänger där. Då kommer man inte undan. Man måste bjuda alla.
Vissa dagar är dagar gjorda för väntan och återhämtning.
Dagar när man fortsätter räkna mormors knappar i teorin samtidigt som vardagen brusar förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar