Jag har ingen lust att se ut genom fönstren.
Jag har inget tålamod med idag.
Taket slår, fönsterluckorna darrar, sikten räcker mindre än 20 meter, grenarna från träd och buskar flyger förbi.
Nu är det nuet som tränger sig på.
Verklighetens snö växlas in mot tankar om takdropp, snöglitter och en öppen eld.
Doften av nygrillad sik, mandelpotatis och en skummande öl.
Det går att fixa inomhus.
13 kommentarer:
Mmm...det vattnas i munnen på mig!
Enslig bild.
Känslan av snöstormsisolering ville jag framkalla med bilden.
Låter som de står ut bra i snöröken. Mandelpotatis var längesen. Den smaken är min mormor och hennes uppväxttrakter i Åseletrakten i södra Lappland. Nästa höst fyller hon 90.
Nå, det är inte helt obra. Åsele får mig att tänka på våra långa resor med barnen mellan Resele och Norrbotten längs med Ångermanlandälven och väg 90. Där känns det rent ensligt ibland.
Det skulle vara "du" i första meningen. Nog kan det vara ensligt där. Holmträsk heter byn hon kommer ifrån. När jag är där är det lite som att komma hem. Men nu var det många år sen.
Vilka krafter! Vindarna som viner .... huh, det måste vara kallt. Destu skönare inomhus. Hoppas du får njuta rejält!
En halvmeter snö utanför ytterdörren. Skottade mig ut. Luften inte så kall kanske nån minusgrad men vinden piskar fortfarande.
Viktor: Det är fint att ha en plats från uppväxten som alltid är hemma.
Det ser vindpinat och kyligt ut på bilden. Så ensligt - du lyckas också med att skapa det så som du ville. Vi har också fått massor av snö..20 cm minst. Jobbigt var det att skotta själv hela uppfarten tillvårt hus.
Vilken bild!
Maria: Jag hoppas att du slipper mer snö. Här blåser det nästan storm och är minus 15.
Jane: Tack. Det var lite roligt att försöka driva fram en bild av hur ensligt det känns i snöovädret.
Bilden är poesi och där finns verkligen ensligheten som nu blivit vacker.
Underbar bild! Ser ut som en akvarell av Lars Lerin.
Tack Eva. Det är högsta beröm.
Skicka en kommentar