Det här är hamnens sista kran. Den vill många bevara. Kranen står i Södra hamn som ett minne över den tid som var. I mörkret är den upplyst med lampor som en julkran.
Förr var det här en plats för arbete. Massor med människor rörde sig mellan båtar, magasin och stan. Nu finns det ett ödsligt lugn.
När jag väntar här i hamnen tänker jag på Sveabolagets båtar som gick mellan hamnarna i norr och Mälardalen.
Det vore värt en resa att se hela vår avlånga kust från havet.
Kliva på i Luleå. Se alla tusentals öarna innan Rödkallen säger farväl. Vakna i Holmsund, titta ut och se Ulvön innan mörkret lägger sig. Tuffa ner mot Sundsvall, Hudiksvall och Söderhamn för att hinna till Gävle innan middan. Vakna vid Stadshuskajen nästa dag.
Hoppa på en båt söderut som rör sig långsamt mellan alla öar i skärgården. Se muren runt Visby till lunch och slottsruinen i Borgholm innan solnedgången. Vakna när båten lägger till i Karlskrona.
Vattnet gjorde att Sverige höll ihop trots de stora avstånden. Havet är en länk mellan oss på samma sätt som mina gamla kopparledningar i byn.
Det är härligt att stå på kajen och fantisera om resor som borde finnas.
3 kommentarer:
Det låter som en riktig drömresa. Undrar hur lång tid den skulle ta? Om det finns någon som har gjort den? När jag såg lite av OS-invigningen blev jag fast besluten att åka till Kanada. Konstigt egentligen att det aldrig blev av när bror min bodde där i nästan fyra år. Céline finns ju kvar, det är lockande.
En sån resa skulle även jag gärna vilja göra, men inte för egen maskin.
Inte ensam. En kryssning med god mat. Musik och litteratur. Kanske en liten kvällsföreställning med komik.
Ja, Maria Kanada drar. Inte OS men det otroligt vackra landet.
Skicka en kommentar