Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
måndag 8 mars 2010
Det blåser orkan, säger A
Plåttaket dundrar. Björkarna tappar alla sina spädaste grenar. Fönsterluckorna gnisslar. Snövidderna slipas blanka.
Vinden viner i springan under fönstret. Bildörrarna smäller igen.
Nu vet ni hur vi har det här intill de stora isövertäckta potatislanden.
Stormen kommer från sydväst. Den har tagit med sig några plusgrader.
Vi ler stort. Det är första gången på mycket länge som luften känns len.
Jag har vårkänslor på riktigt.
Vågar inte tänka på hur det känns när passageraran i planet ovanför älven landar på Luleå flygplats. De får en gratistur i vår stormberg- och dalbana. Det får småfåglarna också. Jag undrar om de hoppar in i vinden på skoj, eller om det är ett misstag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så vackert! Vilken len sol på lena snön.
Vackert är ordet. Vårluft och sol.
Skicka en kommentar