Till Gällivare, Malmberget, Koskuskulle och Kiruna för där kunde inga kor äta sig mätta. Varje gård i vår by hade ett nummer och namn. Det fanns på en metallbricka som följde med mjölken 35 mil norrut. Men så kom kooperativet och mejerierna. Till slut var det bara en gård som skickade mjölken till gruvorna. De fick ett öre mer per liter för att gå två kilometer till stationen och passa tåget när det kom rullande norrut.
Idag kände jag mig som en patinerad kruka när solen gick i moln och vinden drog från nordväst. Men se det kom så många trevliga besökare till vår utställning på Evas galleri. Och vi diskuterade så många roliga böcker. Helt plötsligt hade rosten och slitaget blivit vackert och en skön del av mig.
4 kommentarer:
Väldigt vackert! Jag minns faktiskt när bönderna i Hälsingland ställde ut sina mjölkkrukor. Sen blev det tankbil istället.
Så trevligt det låter med galleriet och bilderna!
Vilken underbar bild Eva!
Här används sådana av bilarna från landet som kommer in till stan med mjölk. Många föredrar fortfarande att köpa färsk mjölk. Här är kärlen målade i starka blå toner.
Annika, vad fint att ha minnen från när krukorna användes.
Eva, ja, det var en härlig Konstrunda i år.
Carina, tack för generöst beröm. Tänk att du ser hur mjölken färdas i krukor än idag. Mycket finare än tankbilar. I alla fall på bild.
Skicka en kommentar