Det här är inte världens bästa filmer. Men det är filmer som har ett eget berättande. Det är filmer som är enkla på ytan men som talar med en egen röst. Se dem. Det är de värda.
måndag 28 juni 2010
Fransk film, nja, det kanske finns därborta...
Servicen för oss som gillar att se film från Frankrike, Spanien, Italien och Storbritannien är inte väl utbyggd. Men denna vecka hittade jag två osedda filmer från la belle France. Den första heter Paris 36 och är en romantisk komedi med Gérard Jugnot den underbare läraren i filmen Kören. Filmen utspelar sig i en tid som tippar mellan fascism och kommunism. Den är en film som på det där lätta franska handlaget berättar en historia som alla kan. Ja, i alla fall de som läst historia i skolan i Frankrike. Filmen tar sig fram genom sorg och glädje med små lugna steg.
Den andra filmen är en dramatisering av Anna Gavaldas roman "Jag älskade honom!" Den är helt uppbyggd kring den otroliga Daniel Auteuil. Den gillade jag mycket. Kanske för att den påminner om ett kammarspel. Det är flera olika kärlekshistorier som berättas. Men alla utspelas i ett eget rum, på en egen plats. Känslan av att vara fångad, att inte kunna styra sitt liv är den röda tråden genom alla historierna.
Det här är inte världens bästa filmer. Men det är filmer som har ett eget berättande. Det är filmer som är enkla på ytan men som talar med en egen röst. Se dem. Det är de värda.
Det här är inte världens bästa filmer. Men det är filmer som har ett eget berättande. Det är filmer som är enkla på ytan men som talar med en egen röst. Se dem. Det är de värda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Inte ens i Stockholm är vi speciellt bortskämda med europeisk film. Den första filmen känner jag inte till, den andra såg jag på bio för något år sedan. Tyckte så där om den men njöt av dialogen och skådespeleriet. Varför kan inte dialogen i svenska filmer vara lika intelligent som i många (dock inte alla) av de franska?
Ja, Annika varför kan inte fler filmer ha en egen röst. Den första filmen är en typisk fransk vaudeville kombinerat med dramatik och komedi. Min man som bara ser europeisk film påstår att det bara är tjeckisk film som gäller. Jag håller inte med honom även om den är mycket påverkad av fransk film.
Tack för filmtips Eva! De tar jag till mig.
En film som jag rekommenderar och som jag inte tror är så svår att hitta, är "2 dagar i Paris" (känns som jag nämnt den tidigare). Nåväl, det är en kontemporär film som utspelar sig i Paris - biensûr - och är skriven och regisserad av den franska skådespelerskan Julie Delpy, som dessutom spelar en av huvudrollerna. Kanske är den dock USA-producerad, men ack så humoristisk ändå, och så har den det där franska allvaret i skildrandet av fransmännens favorittema: relationer!!
Vad bra att jag fick ett tips av dig, Jenny. I och med att vi förlorade vår lilla bio kommer ju inte en enda film som är intressant upp, på den stora duken, här uppe. Utom på filmklubben.
Men då är det därför jag är så intresserad av relationer då - det är min franska halva som talar! :)
Säkert Annika. Eric Rohmer är väl en av dina favoriter, eller? Han ä min ibland. När det händer något mer än ett samtal i hans filmer. Relationer är ju vad en film ska handla om.
Och jag med är intresserad av relationer, så det finns nog något litet franskt i mig också.
Alldeles säkert, Jenny.
Skicka en kommentar